heltmagiskt

Jag känner att kraven mot mig börjar ändras bland de som vet, och jag känner även att mina krav mot mig själv ändras! Jag har valt ett beslut som innefattar ansvar, väldigt mycket ansvar.. Det innebär att bli vuxen, att mogna. Det innebär att mitt liv nu kommer handla om en annan människas liv. Jag ska ha hand om ett barn, uppfostra ett barn, lära vad som är rätt och fel, få barnet att vara lyckligt! Men jag klarar det, jag vet att jag klarar det. Så mycket kärlek redan, hur ska jag då känna för barnet när det är fött? Att bli mamma är enligt mig det största som kan hända, och nu händer det. Helt ofattbart!

18 år och mamma, är det för tidigt..? Ja det kan man ju undra, och jag kommer nog få höra det från väldigt många! Men vem säger att en mamma på 40 år kan ta hand om ett barn bättre än en mamma på 18 år? Handlar det bara om pengar, handlar det bara om att skämma bort sitt barn med en massa leksaker? Nej, jag tycker inte det. Ett barn ska ha kärlek och trygghet! Ett barn ska vara lyckligt, och det blir inte lyckligt av en massa leksaker, barn blir lyckliga av kärlek! Och en mamma på 18 år kan ge minst lika mycket kärlek som en mamma på 40 år.